Fystest

Att misslyckas!

Jag vet att sådana här dagar tyvärr kommer, de kommer för alla människor förr eller senare… Idag misslyckades jag med en uppgift och jag är så j*vla ledsen rent ut sagt! Jag hatar att förlora och att misslyckas, jag kan t.o.m. börja gråta om jag skulle förlora i leken sten, sax, påse.

Vi tar det hela från början:

Jag praktiserar just nu på SATS Torpavallen som ligger i Göteborg, min handledare heter Johan. Johan är målinriktad, fokuserad, ordentlig, extremt ärlig och väldigt snäll. Skall även tillägga att han är före detta militär.

När Johan och jag träffades under första dagen diskuterade vi mitt stora intresse inom träning, kroppsbyggnin. Hur hans syn är på det och hur min syn är på det. Jag fick snabbt stor respekt för Johan, han ”vågade” ha en så öppen dialog där han sa sin sanning och jag min. Jag upplever att vi har många likheter bägge två är beredda att arbeta hårt för att nå våra mål, ett misslyckande finns inte och är det jobb, så är det jobb! No mather what!

Tillbaka till misslyckandet. Jag skulle på min andra praktikdag göra ett fystest som Johan hade gjort i ordning för att testa hur allround-vältränad jag är. Testet går ut på att göra ungefär 25 övningar, ungefär 12 repetioner per övning. Detta skall man göra under tre rundor… Jag höll på att ”dö” redan när jag förstod hur passet var upplagt. Privat tränar jag bara ren styrketräning, det närmsta jag kommer konditionsträning är promenader som jag tar ibland. Detta pass bestod av helkroppsträning utan redskap med fokus på flås, något jag aldrig tränar... Jag bestämde mig för att ge allt jag kunde. Johan räknade ner, musiken dunkade i högtalarna, jag låg på marken beredd att göra mina första 10 burphees, 3, 2, 1 KÖR!

Jag kör igång, ger allt, kämpar och tycker till en början till och med att det är roligt. Jag får snart blodsmak i munnen men fortsätter kämpa. Jag kämpar hårt till fram till sista övningen i första rundan som kallas ”Ormen”.

”Ormen” är en övning där du skall stå i armhävningsposition med en handduk eller liknande under fötterna. Sedan skall du bara jobba med armarna över golvet, jag skulle göra detta fram och tillbaka två gånger. Jag höll på att avlida! Det var så tungt, så krävande för både bålen och armarna så jag höll på att spy… Att jag dagen innan hade kört 10 set knäböj, 10 set marklyft och 6 set bålträning gjorde ju inte direkt ”Ormen” lättare heller, vill jag lova. Till sist kommer jag fram, jag klarade det första varvet men jag kunde knappt röra mig längre. Jag får 90 sekunders vila, sedan börjar jag om och kör samma runda en gång till. Efter hälften av andra rundan ligger jag på golvet, jag kan knappt röra mig och jag säger att jag inte kan fortsätta.

Ett misslyckande helt enkelt, så svårt! Jag kunde knappt se Johan i ögonen efteråt för jag skämdes. Ville börja gråta och få en kram av min mamma. Så kändes det fast värre haha… Efter en halvtimme orkade jag resa mig, gick lite på bandet för att varva ner och sedan gick jag och duschade.

Efteråt pratade jag med Johan och han var väldigt förstående och gav mig bra feedback. Jag drack en proteindrink, två koppar kaffe och samlade mig. Sedan gick jag till Johan och sa två saker. Det ena var, om ett halvår gör vi om testet och då skall jag prestera bättre. Det andra var att vi bestämde att på fredag ska vi köra ett pass tillsammans mer på mina villkor. Nu känns det bättre och jag har hämtat mig. Det värsta var inte att jag inte klarade av testet utan att misslyckas inför någon som jag respekterar när man har känt att man fått samma respekt tillbaka, ett för mig, totalt nederlag. Johan var dock lika snäll mot mig efter testet som innan och behandlade mig med samma respekt så nu ser jag istället framemot passet på fredag som vi skall köra tillsammans! Johan sa faktiskt till mig att han inte ens trodde jag skulle klara en runda ens (han sa förmodligen det som tröst till mig för att jag inte skulle börja gråta…)

Vad har jag lärt mig av detta då?

·        Nästa gång så skall jag inte sluta förrän det slocknar för mina ögon

·        Man kan inte känna en seger lika stark om man aldrig känt ett misslyckande, nu är jag redo för segern!

·        Hur viktigt det är att kunna ta ett nederlag, resa sig igen och kämpa hårdare

Nu laddar jag inför en ny härlig dag med benpass, sedan praktik och avslutningsvis med lite härligt jobb!

http://www.youtube.com/watch?v=qw_rrrNdqeg

Johannes Killman